Har så himla många fina vänner. Det är så svårt att säga vem som är bättre än den andra, det är ungefär som att skilja mellan gröna och lila vindruvor. Skitsvårt.
Men den som jag känner allra allra bäst och som känner mig allra allra bäst det är tjejen som i första klass skrek ut till hela klassen att jag hade blöja när jag sov. På kvällen samma dag, grät jag i pappas famn och berättade för honom vad den äckliga lilla skitungen hade sagt. Då ringde min gulliga lilla pappa hennes mamma och de bestämde att vi skulle träffas utanför skolan, vid gungorna, morgonen efter.
Jag kommer så väl ihåg den dagen. Det regnade. Jättemycket. De var som vanligt sena, så jag och pappa fick stå och vänta och frysa i en evighet innan de tillslut kom. Den äckliga lilla skitungen bad om ursäkt och beskrev händelsen som att "en groda hoppade ur munnen". Sen den dagen lekte vi med varandra varje dag. Om jag ska vara ärlig är jag rätt glad över att jag aldrig slutade kissa på mig när jag var liten, för utan min oberäkneliga urinblåsa skulle jag antagligen inte ha en sådan fin vän som jag har idag.
De bästa med vår vänskap är att vi inte är så beroende av varandra. Vi har aldrig varit de bästa vännerna som inte kunnat slita blicken från varandra, som måste vara med varandra varje minut och varje sekund. Vi vet var vi har varandra, att den ena alltid finns där för den andra och tvärtom och vi visar vår uppskattning genom att vara ärliga.
Jag är så obeskrivligt glad över att jag har dig, Vilma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar