Och här sitter jag och ältar och försöker komma på orsaken till varför mitt hjärta slår. Varför söndag efter söndag återkommer, varför livet går i sin vanliga slentrian, varför de tunga tankarna hela tiden återkommer, varför tårkanalen fylls av varje litet ord och varför livet tappat bort sin sång.
och på andra sidan jordklotet
finns hundratusentals trasiga hjärtan
som har rätten att ifrågasätta livet mer än jag.
Japan, jag tänker på er.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar