Baby we were born for fun, or maybe to sleep in the sun

Om jag säger såhär: Jag är rätt bitter. 

Idag kramades jag med Hannah. Vi gjorde sago-massage och målade naglarna. Imorgon är det valborg. Det blir trevligt. hejdå

Det där var värt att dö för

Igår var jag ju på Veronica Maggios release-konsert. Det var hur bra som helst. Kände mig så himla viktig och speciell när man kunde kändisspotta lite här och var. Petter hängde i baren, Salem gick på toa, Christian Walz stod och minglade och Markus Krunegård hade en hatt på sig. Fick en kändis-adrenalin-kick och var så himla laddad. Åh vad mitt hjärta klappade och ÅH vad bra kväll det blev! 

Hannah och Felix , gullisarna. 

 obligatorisk toalett bild, jag på topp! 

 Christian Walz kom upp på scenen och de sjöng duetten Mitt hjärta blöder. 

Efter konserten blev Hannah sugen på korv, denna bild får därmed avsluta kvällen.

Nu är jag förövrigt hur sugen som helst på att färga håret platina blondt. Hiss eller diss?

HEJDÅ

Vi har okt Håland runt på nijo timar

Blev så himla full i skratt när jag fick det här vykortet. Alltså. Hur fin är inte den där Edbott!?

Sprang ett konditionspass med Ellen och satan i gatan vilken energi man får efter att ha tränat ordentligt. På tal om Satan I Gatan ska jag se Veronica Maggio imorgon! Det kittlas i magen när jag hör singlarna från hennes nya skiva. Lyssna på den här till exempel. Åh. Imorgon blir en bra dag.

monga krammar

Jag vill vara en fågel. Inte en hund i koppel.

Ibland kan det vara svårt att sätta ord på saker och ting. Ord är oftast det som får självsprickor i hjärtat att läka, men att det ska vara så jäkla svårt att sätta ord på den tunga känslan gör det hela så jobbigt.
I natt trotsade jag regler och lagar. För jag vill vara en fågel och inte en hund i koppel. På sista tiden har det där kopplet skavt alldeles för mycket. Och en sådan härlig känsla det är att vara en rebell. Tänker fortsätta med det och göra revolution mot tillbakadragande krafter som säger att en film i sängen är bättre än att ramla runt på gatan klockan tolv på natten. För jag har bara en ungdom, och det är nu.

Så. Alla de där orden från höstrugget och vinterslasket som ligger i utkastet och ruttnar, som aldrig kommer bli publicerade men har en funktion ändå, jag tror att de läker mig. För våren har fyllt mig med livsinspiration. Att anta utmaningar och trotsa regler bara för att känna hur vårvinden smeker mina kinder en natt i april, det är livet.