Jag vill vara en fågel. Inte en hund i koppel.

Ibland kan det vara svårt att sätta ord på saker och ting. Ord är oftast det som får självsprickor i hjärtat att läka, men att det ska vara så jäkla svårt att sätta ord på den tunga känslan gör det hela så jobbigt.
I natt trotsade jag regler och lagar. För jag vill vara en fågel och inte en hund i koppel. På sista tiden har det där kopplet skavt alldeles för mycket. Och en sådan härlig känsla det är att vara en rebell. Tänker fortsätta med det och göra revolution mot tillbakadragande krafter som säger att en film i sängen är bättre än att ramla runt på gatan klockan tolv på natten. För jag har bara en ungdom, och det är nu.

Så. Alla de där orden från höstrugget och vinterslasket som ligger i utkastet och ruttnar, som aldrig kommer bli publicerade men har en funktion ändå, jag tror att de läker mig. För våren har fyllt mig med livsinspiration. Att anta utmaningar och trotsa regler bara för att känna hur vårvinden smeker mina kinder en natt i april, det är livet.