Snart har jag sommarlov. Snart. Bara en dag och eventuellt en vecka till. Och jag känner mig så himla lycklig. Mest för att jag älskar kombinationen av sommarnätter och vänner, men också för att existensen på något sätt har blivit klarare. Att jag lever. Att jag finns. Och att jag kan komma till insikt med dessa två fakta.
Jag ska komma ihåg att läsa det här inlägget när höst-vinter-depressionen smyger sig på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar